- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Psalms 119:155
- Reference check
- Tier 1
Opening
Theonyma
Opening page.
Opening
Opening page.
Hebrew Reduced
Showing 50 of 338 checked matches: 1 name, 337 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
Salvation is far from the wicked: for they seek not thy statutes.
Rebuke not an elder, but intreat him as a father; and the younger men as brethren;
Grant thee according to thine own heart, and fulfil all thy counsel.
And she said, Let Abishag the Shunammite be given to Adonijah thy brother to wife.
So Obadiah went to meet Ahab, and told him: and Ahab went to meet Elijah.
The sixteenth to Hananiah, he, his sons, and his brethren, were twelve:
When they desired him to tarry longer time with them, he consented not;
Scornful men bring a city into a snare: but wise men turn away wrath.
And when he had made an end of prophesying, he came to the high place.
Ye see how large a letter I have written unto you with mine own hand.
And they gave him to drink wine mingled with myrrh: but he received it not.
Thou hast enlarged my steps under me, that my feet did not slip.
His remembrance shall perish from the earth, and he shall have no name in the street.
Then said Isaiah to Hezekiah, Hear the word of the LORD of hosts:
So all the men of Israel were gathered against the city, knit together as one man.
And Elioenai, and Jaakobah, and Jeshohaiah, and Asaiah, and Adiel, and Jesimiel, and Benaiah,
Thou shalt not revile the gods, nor curse the ruler of thy people.
(Though Jesus himself baptized not, but his disciples,)
And Adam called his wife’s name Eve; because she was the mother of all living.
sa mRjyamaano dashabhiH sukarmabhiH pra madhyamaasu maatRSu prame sacaa
rurucaanam bhaanunaa jyotiSaa mahaam atyaM na vaajaM saniSyann upa bruve
uto hi vaaM ratnadheyaani santi puruuNi dyaavaapRthivii sudaase
etaM shaMsam indraasmayuS TvaM kuucit santaM sahasaavann abhiSTaye
adhvaryubhir manasaa saMvidaanaa indraaya somaM suSutam bharantiiH
brahmakRto amRtaa vishvavedasaH sharma no yaMsan trivaruutham aMhasaH
indrasya sakhyam RbhavaH sam aanashur manor napaato apaso dadhanvire
yaabhiH shaMtaatii bhavatho dadaashuSe bhujyuM yaabhir avatho yaabhir adhrigum
avocaama namo asmaa avasyavaH shRNotu no havaM rudro marutvaan
trii Sadhasthaa sindhavas triH kaviinaam uta trimaataa vidatheSu samraaT
ud vaaM cakSur varuNa supratiikaM devayor eti suuryas tatanvaan
agne tRtiiye savane hi kaaniSaH puroLaashaM sahasaH suunav aahutam
shiirSNaH kSiiraM duhrate gaavo asya vavriM vasaanaa udakam padaapuH
aapraaH kratuun sam ajair adhvare matiir ver na druSac camvo\r aasadad dhariH
bRhaspatiH sa svaavesha RSvaH puruu sakhibhya aasutiM kariSThaH
pro ayaasiid indur indrasya niSkRtaM sakhaa sakhyur na pra minaati saMgiram
ava svaH sakhaa dudhuviita parvataH sughnaaya dasyum parvataH
bRhaspate sadam in naH sugaM kRdhi shaM yor yat te manurhitaM tad iimahe
sa tvaM dakSasyaavRko vRdho bhuur aryaH parasyaantarasya taruSaH
shatabhujibhis tam abhihruter aghaat puurbhii rakSataa maruto yam aavata
shikSaa stotRbhyo maati dhag bhago no bRhad vadema vidathe suviiraaH
agnir atrim bharadvaajaM gaviSThiram praavan naH kaNvaM trasadasyum aahave
prati STobhanti sindhavaH pavibhyo yad abhriyaaM vaacam udiirayanti
prati prayaaNam asurasya vidvaan suuktair devaM savitaaraM duvasya
Καὶ εἶπαν οἱ ἀπόστολοι τῷ κυρίῳ· Πρόσθες ἡμῖν πίστιν.
وَاسْتَكْبَرَ هُوَ وَجُنُودُهُ فِي الْأَرْضِ بِغَيْرِ الْحَقِّ وَظَنُّوا أَنَّهُمْ إِلَيْنَا لَا يُرْجَعُونَ
إِنْ يَشَأْ يُسْكِنِ الرِّيحَ فَيَظْلَلْنَ رَوَاكِدَ عَلَى ظَهْرِهِ إِنَّ فِي ذَلِكَ لَآيَاتٍ لِكُلِّ صَبَّارٍ شَكُورٍ
فَذَرْنِي وَمَنْ يُكَذِّبُ بِهَذَا الْحَدِيثِ سَنَسْتَدْرِجُهُمْ مِنْ حَيْثُ لَا يَعْلَمُونَ
وَسَارِعُوا إِلَى مَغْفِرَةٍ مِنْ رَبِّكُمْ وَجَنَّةٍ عَرْضُهَا السَّمَاوَاتُ وَالْأَرْضُ أُعِدَّتْ لِلْمُتَّقِينَ
ذَلِكَ بِأَنَّ اللَّهَ نَزَّلَ الْكِتَابَ بِالْحَقِّ وَإِنَّ الَّذِينَ اخْتَلَفُوا فِي الْكِتَابِ لَفِي شِقَاقٍ بَعِيدٍ
ثُمَّ رَدَدْنَا لَكُمُ الْكَرَّةَ عَلَيْهِمْ وَأَمْدَدْنَاكُمْ بِأَمْوَالٍ وَبَنِينَ وَجَعَلْنَاكُمْ أَكْثَرَ نَفِيرًا