- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Judges 9:12
- Reference check
- Tier 1
Show text
Then said the trees unto the vine, Come thou, and reign over us.
Opening
Opening page.
Hebrew Reduced
Showing 50 of 536 checked matches: 1 name, 535 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
Then said the trees unto the vine, Come thou, and reign over us.
The harvest is past, the summer is ended, and we are not saved.
Because for thy sake I have borne reproach; shame hath covered my face.
They were amazed, they answered no more: they left off speaking.
Malchiram also, and Pedaiah, and Shenazar, Jecamiah, Hoshama, and Nedabiah.
I am my beloved’s, and my beloved is mine: he feedeth among the lilies.
And the stork, the heron after her kind, and the lapwing, and the bat.
Cursed shalt thou be in the city, and cursed shalt thou be in the field.
pra te agne haviSmatiim iyarmy achaa sudyumnaaM raatiniiM ghRtaaciim
adhaarayad ararindaani sukratuH puruu sadmaani sukratuH
savitaa yantraiH pRthiviim aramNaad askambhane savitaa dyaam adRMhat
adhaayi dhiitir asasRgram aMshaas tiirthe na dasmam upa yanty uumaaH
tubhyaM devaaya daashataH syaama yuuyam paata svastibhiH sadaa naH
sasasya carma ghRtavat padaM ves tad id agnii rakSaty aprayuchan
haste dadhaano nRmNaa vishvaany ame devaan dhaad guhaa niSiidan
pra me namii saapya iSe bhuje bhuud gavaam eSe sakhyaa kRNuta dvitaa
yo jaatam asya mahato mahi bravat sed u shravobhir yujyaM cid abhy a\sat
apnasvatiim ashvinaa vaacam asme kRtaM no dasraa vRSaNaa \!\ maniiSaam
pra tat te adyaa karaNaM kRtam bhuut kutsaM yad aayum atithigvam asmai
utaashvinaav abharad yat tad aasiid ajahaad u dvaa mithunaa saraNyuuH
ayaM devaanaam apasaam apastamo yo jajaana rodasii vishvashambhuvaa
indreNa yujaa tamasaa pariivRtam bRhaspate nir apaam aubjo arNavam
asme te santu sakhyaa shivaani yuuyam paata svastibhiH sadaa naH
shaviSTha vajrinn ojasaa pRthivyaa niH shashaa ahim arcann anu svaraajyam
radat patho varuNaH suuryaaya praarNaaMsi samudriyaa nadiinaam
yad antarikSe patayanti parNino didyavas tigmamuurdhaanaH
indra yathaa sutasomeSu caakano .anarvaaNaM shlokam aa rohase divi
bhojaa jigyur antaHpeyaM suraayaa bhojaa jigyur ye ahuutaaH prayanti
indra yac citraM shravasyaa anu dyuun bRhad vadema vidathe suviiraaH
uta sya vaajii kSipaNiM turaNyati griivaayaam baddho apikakSa aasani
ekasya cin me vibhv a\stv ojo yaa nu dadhRSvaan kRNavai maniiSaa
anu vrataM varuNo yanti mitro yat suuryaM divy aaaa\rohayanti
kaa asya puurviir upamaatayo ha kathainam aahuH papuriM jaritre
giro yasminn anavadyaaH samiiciir vishvaa indraaya taviSiir anuttaaH
ya indro harivaan na dabhanti taM ripo dakSaM dadhaati somini
suparNa itthaa nakham aa siSaayaavaruddhaH paripadaM na siMhaH
RSvas tvam indra shuura jaato daasiir vishaH suuryeNa sahyaaH
οἳ δʼ ἔτι κὰμ μέσσον πεδίον φοβέοντο βόες ὥς,
ὅππως τὸ πρῶτον τανύσῃ βοέοισιν ἱμᾶσιν,
οὔτʼ εὐνῆς πρόφασιν κεχρημένος οὔτέ τευ ἄλλου.
οὐ γάρ τις πρότερος Τρώων κλειτῶν τʼ ἐπικούρων
αὖτις ἀπʼ Αὐτομέδοντος. ὃ δʼ εὐξάμενος Διὶ πατρὶ
τῷ μιν ἐεισάμενος προσέφη Διὸς υἱὸς Ἀπόλλων·
ὅς τοι πρῶτος ἐφῆκε βέλος Πατρόκλεες ἱππεῦ
ὃς σέο πολλὸν ἀφαυρότερος χεῖράς τε μένος τε·
μίμνον ἐπερχόμενον μέγαν Ἄσιον οὐδὲ φέβοντο.
πρός τε θεῶν μακάρων πρός τε θνητῶν ἀνθρώπων
τὴν δὲ μέγʼ ὀχθήσας προσέφη πόδας ὠκὺς Ἀχιλλεύς·
νίψεν ἀπὸ χρωτὸς καὶ ἀνέψυχθεν φίλον ἦτορ,
أُولَئِكَ عَلَيْهِمْ صَلَوَاتٌ مِنْ رَبِّهِمْ وَرَحْمَةٌ وَأُولَئِكَ هُمُ الْمُهْتَدُونَ