- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Psalms 105:32
- Reference check
- Tier 1
Show text
He gave them hail for rain, and flaming fire in their land.
Opening
Opening page.
Hebrew Reduced
Showing 50 of 675 checked matches: 5 names, 670 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
He gave them hail for rain, and flaming fire in their land.
When ye were but few, even a few, and strangers in it.
Doth not he see my ways, and count all my steps?
And he left the linen cloth, and fled from them naked.
And all mine are thine, and thine are mine; and I am glorified in them.
aa vacyasva mahi psaro vRSendo dyumnavattamaH
praagnaye tavase bharadhvaM giraM divo arataye pRthivyaaH
yaH suuryaM ya uSasaM jajaana yo apaaM netaa sa janaasa indraH
pra samraajaM carSaNiinaam indraM stotaa navyaM giirbhiH
yaM te bhaagam adhaarayan vishvaaH sehaanaH pRtanaa uru jrayaH
eved indraaya vRSabhaaya vRSNe brahmaakarma bhRgavo na ratham
na vaa u maaM vRjane vaarayante na parvataaso yad aham manasye
punaanaasash camuuSado gachanto vaayum ashvinaa
saM devyaa pramatyaa viirashuSmayaa goagrayaashvaavatyaa rabhemahi
uta me prayiyor vayiyoH suvaastvaa adhi tugvani
gaayat saama nabhanya\M yathaa ver arcaama tad vaavRdhaanaM sva\rvat
adhaarayad dharitor bhuuri bhojanaM yayor antar harish carat
vRSaa jajaana vRSaNaM raNaaya tam u cin naarii naryaM sasuuva
te hinvire aruNaM jenyaM vasv ekam putraM tisRRNaam
ya aakaraH sahasraa yaH shataamagha indro yaH puurbhid aaritaH
varivodhaatamo bhava maMhiSTho vRtrahantamaH
οὐ γάρ μοί ποτε βωμὸς ἐδεύετο δαιτὸς ἐΐσης
δεινὰ δʼ ὑπόδρα ἰδὼν Ἥρην πρὸς μῦθον ἔειπεν·
νήπιος, οὐδὲ τὸ οἶδε κατὰ φρένα Τυδέος υἱὸς
ἔλθωσι προτὶ ἄστυ πεφυζότες· ἦ γὰρ Ἀχιλλεὺς
μὰψ οἴχεσθʼ ἀνάγοντες, ἐπεὶ φιλέεσθε παρʼ αὐτῇ·
Ἕκτορα δὲ φράσσαντο βοὴν ἀγαθὸν καὶ ἑταίρους,
ὢ πόποι αἰγιόχοιο Διὸς τέκος Ἀτρυτώνη,
Μυρμιδόνεσσιν ἄνασσε, σέθεν δʼ ἐγὼ οὐκ ἀλεγίζω,
αὐτὰρ ὃ μερμήριζε μένων ὅ τι κύντατον ἕρδοι,
σοὶ δʼ αὖ ἐγὼ ῥέξω βοῦν ἦνιν εὐρυμέτωπον
τῷ δὲ βαρὺ στενάχοντι παρίστατο πότνια μήτηρ,
τὼ δʼ ἄρα καὶ δοιώ περ ἐόντʼ ἀπὸ πάντας ὄλεσσαν.
τὸν μὲν Φυλεΐδης δουρὶ κλυτὸς ἐγγύθεν ἐλθὼν
οἵ τʼ ἀμφʼ ἱμερτὸν Τιταρησσὸν ἔργα νέμοντο
δειδιότας, ὅθʼ ὁρῶντο ποδώκεα Πηλεΐωνα
Σαρπηδών τʼ ἀρχὸς Λυκίων καὶ Γλαῦκος ἀμύμων.
Πάτροκλος δʼ Ἀχιλῆϊ παρίστατο ποιμένι λαῶν
Ζεῦ πάτερ ἦ ῥά τί μοι κεχολώσεαι ὅττι κεν εἴπω;
ῥίμφα δὲ σῆμʼ ἔχεαν, περὶ δὲ σκοποὶ ἥατο πάντῃ,
σκήπτρῳ μέν τοι δῶκε τετιμῆσθαι περὶ πάντων,
ἠὼς μέν ῥα θεὰ προσεβήσετο μακρὸν Ὄλυμπον
ταῦτα εἶπεν ἐν συναγωγῇ διδάσκων ἐν Καφαρναούμ.
ὣς ἄρα φωνήσασα πάλιν τρέπεν ὄσσε φαεινώ·
ἧκε κακὸν Δαναοῖσι, μίνυνθα δὲ χάζετο δουρός.
ἀλλʼ οἵ γε ῥινοῖσι βοῶν φράξαντες ἐπάλξεις
Ἴδης ἐν κορυφῇσι πολυπτύχου, ἄλλοτε δʼ αὖτε
τόφρα δέ μοι παρὰ νηυσὶ κορωνίσι κείσεαι αὔτως,
وَأَنَّا ظَنَنَّا أَنْ لَنْ نُعْجِزَ اللَّهَ فِي الْأَرْضِ وَلَنْ نُعْجِزَهُ هَرَبًا
وَقَالُوا يَا أَيُّهَ السَّاحِرُ ادْعُ لَنَا رَبَّكَ بِمَا عَهِدَ عِنْدَكَ إِنَّنَا لَمُهْتَدُونَ