- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Habakkuk 1:1
- Reference check
- Tier 1
Show text
The burden which Habakkuk the prophet did see.
Opening
Opening page.
Hebrew Reduced
Showing 50 of 672 checked matches: 19 names, 653 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
The burden which Habakkuk the prophet did see.
Rejoiceth not in iniquity, but rejoiceth in the truth;
The table, and all the vessels thereof, and the shewbread,
svaayudhasya te sato bhuvanasya pate vayam
bahavaH suuracakSaso .agnijihvaa RtaavRdhaH
na yaM jaranti sharado na maasaa na dyaava indram avakarshayanti
pra tvaa namobhir indava indra somaa asRkSata
indra iveha dhruvas tiSTheha raaSTram u dhaaraya
apsu me somo abraviid antar vishvaani bheSajaa
vaavRdhaanaa shubhas patii dasraa hiraNyavartanii
uurjo napaatam aa huve .agnim paavakashociSam
vayaM te vo varuNa mitraaryaman syaamed Rtasya rathya\H
shatair apadran paNaya indraatra dashoNaye kavaye .arkasaatau
durmanmaanaM sumantubhir em iSaa pRciimahi
jahi yo no aghaayati shRNuSva sushravastamaH
abhiika aasaam padaviir abodhy aadityaanaam ahve caaru naama
tyam u vaH satraasaahaM vishvaasu giirSv aayatam
indraagnii taviSaaNi vaaM sadhasthaani prayaaMsi ca
Rte sa vindate yudhaH sugebhir yaaty adhvanaH
indraa gahi shrudhii havaM tvaaM havante adhvare
iLaa sarasvatii mahii tisro deviir mayobhuvaH
atraaha tat kaNva eSaaM kaNvatamo naama gRNaati nRNaam
ἀνδρὸς μὲν τόδε σῆμα πάλαι κατατεθνηῶτος,
κὰδ δὲ μετὰ πρώτῃ ἀγορῇ ἵζοντο κιόντες.
ἀμφὶ δέ μιν φᾶρος καλὸν βάλον ἠδὲ χιτῶνα,
Ἑκτόρεον δὲ χιτῶνα περὶ στήθεσσι δαΐξαι
ἐξ αὖ νῦν ἔφυγες θάνατον κύον· ἦ τέ τοι ἄγχι
οἴους ἀμφʼ Ἑλένῃ καὶ κτήμασι πᾶσι μάχεσθαι.
ἐν στήθεσσι μένῃ καί μοι φίλα γούνατʼ ὀρώρῃ.
Πηλεύς, ὅς μιν ἔτικτε καὶ ἔτρεφε πῆμα γενέσθαι
οὐ γάρ τις Τρώων ἐπιπείσεται· οὐ γὰρ ἐάσω.
ἔκτεινεν, πέρσεν δὲ πόλιν θείοιο Μύνητος,
Δρῆσον δʼ Εὐρύαλος καὶ Ὀφέλτιον ἐξενάριξε·
ὀξὺς ἔην· τὸν δʼ οὔ κε δύʼ ἀνέρε δήμου ἀρίστω
σὺν σφῇσιν κεφαλῇσι γυναιξί τε καὶ τεκέεσσιν.
ἀλλʼ ἄγεθʼ ὡς ἂν ἐγὼ εἴπω πειθώμεθα πάντες·
ἔσχατος ἐχθρὸς καταργεῖται ὁ θάνατος,
οἳ μὲν κακκείοντες ἔβαν οἶκον δὲ ἕκαστος,
ἔνθʼ αὐτὸς μὲν ἔπειτʼ ἠναίνετο λοιγὸν ἀμῦναι,
τεύχεα σύλησας οἴσω προτὶ Ἴλιον ἱρήν,
αἰεὶ ῥίμφα θέων· ἴαχον δʼ ἐπὶ πάντες Ἀχαιοὶ
ἀλλὰ μάλα πρόφρασσα μετʼ ἀθανάτοισι θεοῖσιν
δακρυόεσσαι ἴσαν, περὶ δέ σφισι κῦμα θαλάσσης
τῷ ῥʼ ἥ γε χρόα καλὸν ἀλειψαμένη ἰδὲ χαίτας
ὄφρʼ ἂν ἐγὼ βείω προτὶ Ἴλιον, ἠδὲ γέρουσιν
πᾶσιν ὀρίνθη θυμός· ἀτὰρ γλαυκῶπις Ἀθήνη
τῷ μιν ἐεισαμένη προσέφη πόδας ὠκέα Ἶρις·
αὔτως ὥς τε γυναῖκα, ἐπεί κʼ ἀπὸ τεύχεα δύω.
Δεῖμός τʼ ἠδὲ Φόβος καὶ Ἔρις ἄμοτον μεμαυῖα,
وَمَا أَنْتَ إِلَّا بَشَرٌ مِثْلُنَا وَإِنْ نَظُنُّكَ لَمِنَ الْكَاذِبِينَ