- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Job 42:4
- Reference check
- Tier 1
Opening
Theonyma
Opening page.
Opening
Opening page.
Hebrew Ordinal
Showing 50 of 107 checked matches: 107 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
Hear, I beseech thee, and I will speak: I will demand of thee, and declare thou unto me.
My soul hath kept thy testimonies; and I love them exceedingly.
And he judged Israel twenty and three years, and died, and was buried in Shamir.
And when he thus had spoken, he cried with a loud voice, Lazarus, come forth.
Giving no offence in any thing, that the ministry be not blamed:
The son of Izhar, the son of Kohath, the son of Levi, the son of Israel.
Hide thy face from my sins, and blot out all mine iniquities.
And I will beat down his foes before his face, and plague them that hate him.
But when thou makest a feast, call the poor, the maimed, the lame, the blind:
And if it be a female, then thy estimation shall be thirty shekels.
Thou art my portion, O LORD: I have said that I would keep thy words.
Before I was afflicted I went astray: but now have I kept thy word.
O give thanks unto the God of gods: for his mercy endureth for ever.
He that eateth my flesh, and drinketh my blood, dwelleth in me, and I in him.
And all the days that Adam lived were nine hundred and thirty years: and he died.
gave ca bhadraM dhenave viiraaya ca shravasyate\ .anehaso va uutayaH suuutayo va uutayaH
yaM smaa pRchanti kuha seti ghoram utem aahur naiSo astiity enam
yaa indreNa sayaavariir vRSNaa madanti shobhase vasviir anu svaraajyam
saM vidyutaa dadhati vaashati tritaH svaranty aapo .avanaa parijrayaH
aa tvaa haryantam prayujo janaanaaM rathe vahantu harishipram indra
stuta indro maghavaa yad dha vRtraa bhuuriiNy eko apratiini hanti
te hinvire ta invire ta iSaNyanty aanuSag iSaM stotRbhya aa bhara
shrutam me mitraavaruNaa havemota shrutaM sadane vishvataH siim
sam abhreNa vasata parvataasas taviSiiyantaH shrathayanta viiraaH
namasyaa kalmaliikinaM namobhir gRNiimasi tveSaM rudrasya naama
tam eva vishve papire svardRsho bahu saakaM sisicur utsam udriNam
abhiipato vRSTibhis tarpayantaM sarasvantam avase johaviimi
ukthair ya enoH paribhuuSati vrataM stomair aabhuuSati vratam
pra ye shumbhante janayo na saptayo yaaman rudrasya suunavaH sudaMsasaH
sam anyam-anyam arthayanty etave vidur viSaaNam paripaanam anti te
RbhumantaM vaajavantaM tvaa kave prayasvanta upa shikSema dhiitibhiH
pra va ete suyujo yaamann iSTaye niiciir amuSmai yamya\ RtaavRdhaH
yo raatahavyo .avRkaaya dhaayase kiiresh cin mantram manasaa vanoSi tam
yad vardhayantam prathayantam aanuSag duure paare rajaso rocanaakaram
pra saa vaaci suSTutir maghonaam idaM suuktam maruto juSanta
tiraH pavitram pariyann uru jrayo ni sharyaaNi dadhate deva aa varam
astabhnaad dyaaM vRSabho antarikSam arSantv aapas tvayeha prasuutaaH
tisro yad agne sharadas tvaam ic chuciM ghRtena shucayaH saparyaan
ni turvashaM ni yaadvaM shishiihy atithigvaaya shaMsyaM kariSyan
indreNa mitraM didhiSema giirbhir upo namobhir vRSabhaM vishema
vRSantamaH sakhibhiH svebhir evair marutvaan no bhavatv indra uutii
shaM no bhagaH sham u naH shaMso astu shaM naH puraMdhiH sham u santu raayaH
τοὺς πτωχοὺς γὰρ πάντοτε ἔχετε μεθʼ ἑαυτῶν, ἐμὲ δὲ οὐ πάντοτε ἔχετε.
πάντοτε γὰρ τοὺς πτωχοὺς ἔχετε μεθʼ ἑαυτῶν, ἐμὲ δὲ οὐ πάντοτε ἔχετε·
الْيَوْمَ نَخْتِمُ عَلَى أَفْوَاهِهِمْ وَتُكَلِّمُنَا أَيْدِيهِمْ وَتَشْهَدُ أَرْجُلُهُمْ بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ
الَّذِينَ يَبْخَلُونَ وَيَأْمُرُونَ النَّاسَ بِالْبُخْلِ وَمَنْ يَتَوَلَّ فَإِنَّ اللَّهَ هُوَ الْغَنِيُّ الْحَمِيدُ
هُوَ الَّذِي خَلَقَكُمْ فَمِنْكُمْ كَافِرٌ وَمِنْكُمْ مُؤْمِنٌ وَاللَّهُ بِمَا تَعْمَلُونَ بَصِيرٌ
إِنَّ اللَّهَ لَا يَظْلِمُ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ وَإِنْ تَكُ حَسَنَةً يُضَاعِفْهَا وَيُؤْتِ مِنْ لَدُنْهُ أَجْرًا عَظِيمًا
إِنَّ الَّذِينَ كَفَرُوا وَظَلَمُوا لَمْ يَكُنِ اللَّهُ لِيَغْفِرَ لَهُمْ وَلَا لِيَهْدِيَهُمْ طَرِيقًا
وَلَمَّا دَخَلُوا عَلَى يُوسُفَ آوَى إِلَيْهِ أَخَاهُ قَالَ إِنِّي أَنَا أَخُوكَ فَلَا تَبْتَئِسْ بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ