- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Acts 3:3
- Reference check
- Tier 1
Show text
Who seeing Peter and John about to go into the temple asked an alms.
Opening
Opening page.
Hebrew Ordinal
Showing 37 of 139 checked matches: 2 names, 137 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
Who seeing Peter and John about to go into the temple asked an alms.
As for Elkanah: the sons of Elkanah; Zophai his son, and Nahath his son,
The children of Bakbuk, the children of Hakupha, the children of Harhur,
Through the brightness before him were coals of fire kindled.
And Israel journeyed, and spread his tent beyond the tower of Edar.
I cried to thee, O LORD; and unto the LORD I made supplication.
The children of Bazluth, the children of Mehida, the children of Harsha,
It is God that avengeth me, and that bringeth down the people under me.
And the priest shall bring her near, and set her before the LORD:
Her young ones also suck up blood: and where the slain are, there is she.
Yea, they opened their mouth wide against me, and said, Aha, aha, our eye hath seen it.
Rbhur na indraH shavasaa naviiyaan Rbhur vaajebhir vasubhir vasur dadiH
samau cid dhastau na samaM viviSTaH sammaataraa cin na samaM duhaate
hotaa niSatto manor apatye sa cin nv aaaa\saam patii rayiiNaam
yaM kaNvo medhyaatithir dhanaspRtaM yaM vRSaa yam upastutaH
yadii mRjanti sugabhastayo naraH saniiLaabhir dashabhiH kaamyam madhu
ekapaad bhuuyo dvipado vi cakrame dvipaat tripaadam abhy e\ti pashcaat
aashubhish cid yaan vi mucaati nuunam ariiramad atamaanaM cid etoH
yathaa rayiM sarvaviiraM nashaamahaa apatyasaacaM shrutyaM dive -dive
sunotana pacata brahmavaahase puruSTutaaya prataraM dadhaatana
admasan na sasato bodhayantii shashvattamaagaat punar eyuSiiNaam
kavir budhnam pari marmRjyate dhiiH saa devataataa samitir babhuuva
yo ha sya vaaM rathiraa vasta usraa ratho yujaanaH pariyaati vartiH
satyaam aashiSaM kRNutaa vayodhai kiiriM cid dhy avatha svebhir evaiH
vishvaM svaadma sambhRtam usriyaayaaM yat siim indro adadhaad bhojanaaya
atiSThantam apasya\M na sargaM kRSNaa tamaaMsi tviSyaa jaghaana
devair no devy aditir ni paatu devas traataa traayataam aprayuchan
yo raajabhya Rtanibhyo dadaasha yaM vardhayanti puSTayash ca nityaaH
shriyaM vasaano amRto vicetaa marmRjenyaH shravasya\H sa vaajii
acyutaa cid viiLitaa svojo rujo vi dRLhaa dhRSataa virapshin
pataati didyun naryasya baahvor maa te mano viSvadrya\g vi caariit
gavaashiram manthinam indra shukram pibaa somaM rarimaa te madaaya
uta raatriim ubhayataH pariiyasa uta mitro bhavasi deva dharmabhiH
ut te shuSmaa jihataam ut te arcir ut te agne shashamaanasya vaajaaH
Λέγετέ μοι, οἱ ὑπὸ νόμον θέλοντες εἶναι, τὸν νόμον οὐκ ἀκούετε;
قَالَتْ إِنَّ الْمُلُوكَ إِذَا دَخَلُوا قَرْيَةً أَفْسَدُوهَا وَجَعَلُوا أَعِزَّةَ أَهْلِهَا أَذِلَّةً وَكَذَلِكَ يَفْعَلُونَ
وَلَا تَكُونُوا كَالَّذِينَ نَسُوا اللَّهَ فَأَنْسَاهُمْ أَنْفُسَهُمْ أُولَئِكَ هُمُ الْفَاسِقُونَ