- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Titus 3:6
- Reference check
- Tier 1
Show text
Which he shed on us abundantly through Jesus Christ our Saviour;
Opening
Opening page.
Hebrew Ordinal
Showing 50 of 143 checked matches: 143 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
Which he shed on us abundantly through Jesus Christ our Saviour;
And Adam called his wife’s name Eve; because she was the mother of all living.
If it be possible, as much as lieth in you, live peaceably with all men.
And Saul’s uncle said, Tell me, I pray thee, what Samuel said unto you.
But Mary kept all these things, and pondered them in her heart.
Plead my cause, and deliver me: quicken me according to thy word.
And David behaved himself wisely in all his ways; and the LORD was with him.
Yet thou shalt be brought down to hell, to the sides of the pit.
A wise king scattereth the wicked, and bringeth the wheel over them.
Ye have heard that it hath been said, An eye for an eye, and a tooth for a tooth:
bRhaspatiH sa svaavesha RSvaH puruu sakhibhya aasutiM kariSThaH
yo asmaa annaM tRSv aaaa\dadhaaty aajyair ghRtair juhoti puSyati
pra tat te adya shipiviSTa naamaaryaH shaMsaami vayunaani vidvaan
yachantu candraa upamaM no arkam aa naH kaamam puupurantu stavaanaaH
patho radantii suvitaaya devii puruSTutaa vishvavaaraa vi bhaati
sad id dhi te tuvijaatasya manye sahaH sahiSTha turatas turasya
shivaabhir na smayamaanaabhir aagaat patanti miha stanayanty abhraa
ud iirSvaataH pativatii hy e\Saa vishvaavasuM namasaa giirbhir iiLe
asya patmann aruSiir ashvabudhnaa Rtasya yonau tanvo\ juSanta
kratuM sacante varuNasya devaa raajaami kRSTer upamasya vavreH
yuvaM hotraam Rtuthaa juhvate nareSaM janaaya vahathaH shubhas patii
yuvam pratnasya saadhatho maho yad daivii svastiH pari NaH syaatam
arvaak patha urujrayaH kRNudhvaM shrotaa duutasya jagmuSo no asya
pra ye vishas tiranta shroSamaaNaa aa ye me asya diidhayann Rtasya
abhi tyaM viiraM girvaNasam arcendram brahmaNaa jaritar navena
catasro naavo jaThalasya juSTaa ud ashvibhyaam iSitaaH paarayanti
svasaa svasre jyaayasyai yonim aaraig apaity asyaaH praticakSyeva
agner aniikam bRhataH saparyaM divi shukraM yajataM suuryasya
te hi prajaayaa abharanta vi shravo bRhaspatir vRSabhaH somajaamayaH
naanaa hanuu vibhRte sam bharete asinvatii bapsatii bhuury attaH
aaryamaNam aditiM viSNum eSaaM sarasvatii maruto maadayantaam
uror variiyo varuNas te kRNotu jayantaM tvaanu devaa madantu
yas te madaH pRtanaaSaaL amRdhra indra taM na aa bhara shuushuvaaMsam
kutsaaya shuSNam ashuSaM ni barhiiH prapitve ahnaH kuyavaM sahasraa
kratuM sacante varuNasya devaa raajaami kRSTer upamasya vavreH
trir asya taa paramaa santi satyaa spaarhaa devasya janimaany agneH
indraaviSNuu nRvad u Su stavaanaa sharma no yantam amavad varuutham
yuuyaM no mitraavaruNaadite ca svastim indraamaruto dadhaata
eSa stomo acikradad vRSaa ta uta staamur maghavann akrapiSTa
aadityasya vratam upakSiyanto vayam mitrasya sumatau syaama
shvaghniiva kRtnur vija aaminaanaa martasya devii jarayanty aayuH
indro rathaaya pravataM kRNoti yam adhyasthaan maghavaa vaajayantam
καὶ εἰ θέλετε δέξασθαι, αὐτός ἐστιν Ἠλίας ὁ μέλλων ἔρχεσθαι.
καὶ τὸ καταπέτασμα τοῦ ναοῦ ἐσχίσθη εἰς δύο ἀπʼ ἄνωθεν ἕως κάτω.
فَاصْبِرْ عَلَى مَا يَقُولُونَ وَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ قَبْلَ طُلُوعِ الشَّمْسِ وَقَبْلَ الْغُرُوبِ
قُلْ أَنْزَلَهُ الَّذِي يَعْلَمُ السِّرَّ فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ إِنَّهُ كَانَ غَفُورًا رَحِيمًا
إِلَّا الَّذِينَ تَابُوا مِنْ قَبْلِ أَنْ تَقْدِرُوا عَلَيْهِمْ فَاعْلَمُوا أَنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَحِيمٌ
فَلَمَّا جَنَّ عَلَيْهِ اللَّيْلُ رَأَى كَوْكَبًا قَالَ هَذَا رَبِّي فَلَمَّا أَفَلَ قَالَ لَا أُحِبُّ الْآفِلِينَ
وَإِنْ مَا نُرِيَنَّكَ بَعْضَ الَّذِي نَعِدُهُمْ أَوْ نَتَوَفَّيَنَّكَ فَإِنَّمَا عَلَيْكَ الْبَلَاغُ وَعَلَيْنَا الْحِسَابُ
قُلْ أَرَأَيْتُمْ إِنْ أَتَاكُمْ عَذَابُهُ بَيَاتًا أَوْ نَهَارًا مَاذَا يَسْتَعْجِلُ مِنْهُ الْمُجْرِمُونَ