- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Acts 7:28
- Reference check
- Tier 1
Show text
Wilt thou kill me, as thou diddest the Egyptian yesterday?
Opening
Opening page.
Hebrew Ordinal
Showing 50 of 157 checked matches: 1 name, 156 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
Wilt thou kill me, as thou diddest the Egyptian yesterday?
Now ye are the body of Christ, and members in particular.
For he remembered his holy promise, and Abraham his servant.
And from Mattanah to Nahaliel: and from Nahaliel to Bamoth:
And the anger of the LORD was kindled against them; and he departed.
He said moreover, I have somewhat to say unto thee. And she said, Say on.
Wisdom hath builded her house, she hath hewn out her seven pillars:
He bowed the heavens also, and came down: and darkness was under his feet.
Thy silver is become dross, thy wine mixed with water:
He bowed the heavens also, and came down; and darkness was under his feet.
These things said he in the synagogue, as he taught in Capernaum.
ime jiivaa vi mRtair aavavRtrann abhuud bhadraa devahuutir no adya
adyaa muriiya yadi yaatudhaano asmi yadi vaayus tatapa puuruSasya
nuu cit sa bhreSate jano na reSan mano yo asya ghoram aavivaasaat
sa vajrabhRd dasyuhaa bhiima ugraH sahasracetaaH shataniitha Rbhvaa
diidetha kaNva Rtajaata ukSito yaM namasyanti kRSTayaH
try a\ryamaa manuSo devataataa trii rocanaa divyaa dhaarayanta
samaakRNoSi jiivase vi vo made vishvaa sampashyan bhuvanaa vivakSase
vi yaH pRSTheva janimaany arya indrash cikaaya na sakhaayam iiSe
vibhur vishvasmai bhuvanaaya medhiro dvimaataa shayuH katidhaa cid aayave
jaayeva patyaav adhi sheva maMhase pajraayaa garbha shRNuhi braviimi te
gavyanta indraM sakhyaaya vipraa ashvaayanto vRSaNaM vaajayantaH
yad vaa nide navamaanasya rudriyaas tritaM jaraaya jurataam adaabhyaaH
etaani dhiiro niNyaa ciketa pRshnir yad uudho mahii jabhaara
gavyanta indraM sakhyaaya vipraa ashvaayanto vRSaNaM vaajayantaH
devaash cit te amRtaa jaatavedo mahimaanaM vaadhryashva pra vocan
na vaaM devaa amRtaa aa minanti vrataani mitraavaruNaa dhruvaaNi
deva hotar mandratarash cikitvaan maho devaan rodasii eha vakSi
vishvaani no durgahaa jaatavedaH sindhuM na naavaa duritaati parSi
mitrakruvo yac chasane na gaavaH pRthivyaa aapRg amuyaa shayante
bRhantaM cid Rhate randhayaani vayad vatso vRSabhaM shuushuvaanaH
aa no bhara bhagam indra dyumantaM ni te deSNasya dhiimahi prareke
agnaye brahma Rbhavas tatakSur agnim mahaam avocaamaa suvRktim
vRSaa hariH shucir aa bhaati bhaasaa dhiyo hinvaana ushatiir ajiigaH
stomaasas tvaa vicaariNi prati STobhanty aktubhiH
dakSiNaavataam id imaani citraa dakSiNaavataaM divi suuryaasaH
abhi svaranti bahavo maniiSiNo raajaanam asya bhuvanasya niMsate
anu nu sthaaty avRkaabhir uutibhii ratham mahe sanaye vaajasaataye
mRgo na bhiimaH kucaro giriSThaaH paraavata aa jaganthaa parasyaaH
viSNur yoniM kalpayatu tvaSTaa ruupaaNi piMshatu
johuutro agniH prathamaH piteveLas pade manuSaa yat samiddhaH
σφονδυλίων ἔκπαλθʼ, ὃ δʼ ἐπὶ χθονὶ κεῖτο τανυσθείς.
εἰ ἐγὼ χάριτι μετέχω, τί βλασφημοῦμαι ὑπὲρ οὗ ἐγὼ εὐχαριστῶ;
ἔστιν τοι θάλαμος, τόν τοι φίλος υἱὸς ἔτευξεν
Ἀλλὰ ἅτινα ἦν μοι κέρδη, ταῦτα ἥγημαι διὰ τὸν Χριστὸν ζημίαν.
τέκνον τίπτε λιπὼν πόλεμον θρασὺν εἰλήλουθας;
ἔφθη ὀρεξάμενος πρυμνὸν σκέλος, ἔνθα πάχιστος
فَالْيَوْمَ لَا تُظْلَمُ نَفْسٌ شَيْئًا وَلَا تُجْزَوْنَ إِلَّا مَا كُنْتُمْ تَعْمَلُونَ
وَكَأَيِّنْ مِنْ قَرْيَةٍ أَمْلَيْتُ لَهَا وَهِيَ ظَالِمَةٌ ثُمَّ أَخَذْتُهَا وَإِلَيَّ الْمَصِيرُ
قَالَ لَمْ أَكُنْ لِأَسْجُدَ لِبَشَرٍ خَلَقْتَهُ مِنْ صَلْصَالٍ مِنْ حَمَإٍ مَسْنُونٍ